Säljeryd är skiten

Jag vet att jag har semester, men även en semester behöver man ta ledigt från ibland/även en inställd semester är en semester/vila kan jag göra när jag är död/osv.

I fredags var jag på Säljerydsfestivalen. En festival i en lada. Det var underbart, förstås. Sunkigt och dreadlockigt. Och titta, vilken fantastisk skylt.

Möjligt samtal mellan skyltvolontärerna:
Volontär 1: Ok, jag fixar skylten till parkeringen, så att alla härliga medmänniskor vet var de ska parkera sina miljöbilar.
Volontär 2: Du kan använda den här träbiten, den är självdöd.
Volontär 1: Ok, den ser kanske lite liten ut, men vem är jag att döma ut moder natur? Jag tar den här giftfria sprayfärgen.
Volontär 2: Fridens liljor.
Voltonär 1, fem minuter senare: Okej, jag fick inte riktigt plats. Men vad sjutton. De fattar väl budskapet. Rastafarai!!!!

Ledighetsansökan

Härmed tar jag ledigt från min blogg medelst lapp som far hittade någonstans i Stockholm. Själv befinner jag mig som ni kanske vet i V-town och får här ingen input som kan utputtas till godkända blogginlägg.
Glöm inte att gratta mig på min födelsedag den 6 augusti bara.

Det mest spännande som hänt mig idag är denna beundrarkommentar, även om jag redan vet att det är min kompis som skrivit den.

Fanny! vhordan gar de, man? Kan du godt huske meg? Jej kan ige forglöme dej, daeljilge kvinde. Du haer kidnappedt mit hjearta, må jej godt få de tilbae? savnar dej. Somer i nyhavn 4-ever. /carsten

Den påminner mig om det liv jag inte lever men skulle kunna leva. Ett liv i spänning, ett liv i farten. Men en karl i varje världsdel, i varje land! Överallt jag åker skulle jag lämna förtvivlade män bakom mig, ensamma med sin outtörstliga längtan till mig.

Likt Hans och Gretas kaksmulor, eller om det var vita stenar, skulle jag sprida dessa män efter mig.

Det skulle startas närverk, så att männen kan minnas mig kollektivt. Samla de bästa anekdoterna, tävla om vem som lärde känna mig bäst, slåss med knutna nävar och blödande knogar om min gunst. Förenade fiender, skulle de vara.

Själv skulle jag sitta hemma, på min plyschkudde, och uttråkat himla med ögonen och skrika "Pööööörcy!" (min butler) "Pörcy vad ska jag göra idag?" och Percy skulle ta fram en liten lista på spännande aktiviteter och läsa högt. "Båååååååring!" skulle jag skrika och Percy skulle förskräckt hoppa till på plats, och genast bege sig in på sitt arbetsrum och några minuter senare komma tillbaka med en ny lista. "Wales" skulle han säga. "Vi ska åka till Wales" Och jag skulle godta och sen skulle jag åka till Wales och gå på klubb.

Men föga liknar mitt liv denna beskrivelse. Föga! I helgas gick jag inte ens ut. Jag drack inte en droppe alkohol, jag åt inte ens kött med vinsås.

Vet ni vad jag har på mig nu? Jeans, tröja, mormorskofta och gummistövlar. Det stämmer, jag har gummistövlar på mig. För att det är praktiskt, inte för att det av någon anledning också tydligen är eller möjligen har varit en smula modernt.

Jag sitter vid mitt skrivbord, om en timme ska jag gå hem, och vet ni vad jag ska göra då? Jo, jag ska sätta mig på närmsta hallmöbel och försiktigt dra av mig gummistövlarna och ställa dem på skomattan, inte bara sådär mitt framför dörren så att nästa person som besöker mig i min ensamhet snubblar över dem.

Som om det skulle komma någon och besöka mig här ute i obygden, förresten.

Ja, och sen ska jag tvätta av resterna av de sminkprodukter jag kletat på mitt bleka ansikte och sen ska jag kanske till och med ta på mig en pyjamas. Därefter ska jag sova. Efter sex timmar ska jag vakna och kleta på lite sminkprodukter på mitt bleka ansikte, ta på mig gummistövlarna (ja, och kläder förstås) och sen bege mig tillbaka till jobbet.

McLogik

En fin liten historia ur verkligheten. Den utspelade sig på världens kändaste hamburgerkedja i Växjö.

Fanny: Har ni rabarberpaj?
Sommarjobbare: Nej tyvärr nu är det så sent på kvällen.
F: Ok, då tar jag en chokladmuffin.
S: De små?
F: Nja, har ni de stora tar jag en sån.
S: Nä vi har bara de här små nu.
F: Okej, då tar jag en sån. Och en chicken mcnuggets, 6-pack, och en side salad.
S: Vi har tyvärr ingen side salad idag. Vad vill du ha istället?
F: Då får jag väl ta en pommes. Om jag tar en dricka till, blir det nån slags meny då?
S: Ja.
F: Då tar jag en apelsinjuice.
S: Då blir det 64 kronor. Vilken storlek vill du ha på din pommes? Liten, mellan, stor?
F: En liten.
(sommarjobbaren slår lite på sin kassa)
S: 74 kronor, tack!
F: Vad hände, var det inte 64 kronor nyss?
S: Eh jo. Men du ville ha en liten pommes, och det ingår inte i menyn, så då blir det tio kronor dyrare. Om du tar en mellanpommes blir det 64 kronor.
F: Eh...då tar jag väl en mellan då...
(sommarjobbaren går iväg för att hämta pommesen, Fanny inser att hon ju faktiskt fortfarande bara vill ha en liten pommes)
F (ropar till sommarjobbaren): Hallå! Du behöver inte hälla upp en mellanpommes, ge mig bara en liten.
(Sommarjobbaren hör inte, men hans kollega vidarebefodrar mitt budskap)
S (uppgivet, till sin kollega): Men om hon tar en liten blir det tio kronor dyrare ju!
F: Men du kan väl låtsas att du ger mig en mellanpommes? Jag kan bjuda McDonalds på det, det är lugnt. Ge mig bara en liten pommes.
S (ser väldigt förvirrad ut): Eh..okej. Smart tänkt!

Ja, så fick jag min lilla pommes. Som jag ändå inte åt, eftersom jag egentligen ville ha en side salad.

Mitt jobb är rätt bra ändå

Klockan är strax före tio (jag hatar det uttrycket, men ville se hur det gör sig på min blogg). Om tio minuter ska jag ringa polisen och lasarettet för att checka leget. Då plötsligt, från ingenstans, som en blixt på klar himmel, ringer det i min mobiltelefon.

Fanny the summervic: Hej det är Fanny.
Extrajobbare i telefonbås: Ja hej jag heter Henrik och ringer från Svenska naglar jag undrar om du har tid att ställa upp på en kort telefonintervju den tar bara någon minut.
Fanny the lover of marknadsundersökningar: Sa du Svenska naglar????
Henrik: Ja har du tid att svara på några korta frågor det tar bara någon minut.
Fanny (googlar frenetiskt efter "Svenska naglar"): Absolut!
Henrik: Vad tycker du om lösnaglar?
Fanny: Vad jag tycker? Eh. Det verkar krångligt. Och kan se ganska...taskigt ut.
Henrik: Har du själv provat lösnaglar någon gång?
Fanny: Nej. Har ni någon hemsida, Svenska naglar?
Henrik: Nej tyvärr inte än vi håller på att starta upp en sida alldeles snart skulle du kunna tänka dig att prova lösnaglar?
Fanny: Nä det tror jag faktiskt inte. Kanske om jag fick dem gratis.
Henrik: Det är nämligen så att du har vunnit ett paket lösnaglar vi lottar ut här bland alla som är med och svarar och du hade turen att vinna ett par grattis.
Fanny: Ha ha! Jaha. Vad händer nu då?
Henrik: Ja du får ett paket hemskickade och sen är det inte mer med det.
Fanny: Vet du vad, jag tror jag hoppar över dem. Ge dem till någon som hellre vill ha dem. Men tack ändå!
Henrik: Ok förlåt att jag störde tack och hej.

Jaså jaha, det klippte lite på linjen här va, NU hör jag dig.

Uppdrag: Ring en man vid namn Kalle.

"Tuuut....tuuut...tuuut" (signaler går fram)
Röst i luren: Ja det är Svensson.
Fanny the summervic: JA HEJ jag heter Fanny Lundstedt och jag ringer från Smalandsposten i Växjö. Är det Kalle jag pratar med?
Röst i luren (surt): Nej, det är Birgitta.

Jag kan säga som såhär: jag höll mig för skratt.

I löv being en sommarvikarie

Jag har haft två riktigt fina samtal idag. Eller alltså, jag har haft tretusen samtal idag, men bara två som var riktigt minnesvärda.

Kommunnisse: Ja det var Peter Blablablasson.
Sommarvikarie (med myndig röst): Ja hej, Fanny Lundstedt på Smalandsposten här.
Kommunnisse (fnissar hysteriskt): Ha ha! Är du en av sommarvikarierna?
Sommarvikarie: Jo. Vaddå?
Kommunnisse (fortsätter fnissa): Nä alltså det brukar ju vara lite nya så här under sommaren.
Sommarvikarie: Jo så är det.

Jag vet fortfarande inte vad som var kul. Jag körde ju min myndiga röst!

Senare, på min mobiltelefon från privat nummer.
Jag: Fanny Lundstedt
Bitter bilist (med väldigt upprörd röst): Ja hej jag vill prata med dig om artikeln du skrev om bilskrotning igår. Har du satt dig in i det ämnet? För det stämmer ju inte att man får samma ersättning som innan, man får ingen alls förstår du.
Jag: Oj oj. Då får jag se till att skriva en rättelse på det.
Bitter bilist: Så du erkänner att du skrev fel?!
Jag: Ja.

Fan. Det var en liiiten notis. 500 tecken för guds skull. Och så fick jag ändå in ett faktafel. Och i dagens tidning var det samma bildtext på två bilder i ett jobb av fröken Sommarvikare.

Annars går det skitbra.

Tvångsinlägg

Jag har stannat kvar frivilligt i en och en halv timme och försökt få ihop en jävla artikel. Jag är sämst på att få ihop jävla artiklar. Fortsätter imorgon och hoppas på bättre lycka då.

Och det är exakt så här jag inte vill att min blogg ska bli. En redogörelse över dagen. "jag har haft det riktigt kul idag, först var jag på Försäkringskassan och sen hos polisen och sen hos åklagaren och sen hos länsrätten".

Frågan är om det kanske är bättre än inget inlägg alls.

NEJ! Så kan det inte gå till. Jag måste ta en rolig bild eller nåt.

Åh. Vad roligt. Jätteroligt.

Förlåt

Fan i helvetet, jag har inte längre tid att viga mitt liv åt bloggen. Jag är seriös reporter nu. Andra dagen. Igår följde jag en rättegång mellan 09 och 15.

Då kändes det ju som att sitta och kosta pengar helt utan ansträngning. Det var ju as-spännande. Åklagaren var precis sådär störig som åklagare ska vara. "Men det här med hjälm alltså...VARFÖR använde du inte HJÄLM?" Till en 16-åring. Gud vad pinsamt.

Frukttävlingen fortsätter dock, jag letar ständigt efter konstigheter. Och ibland har jag ju tid att skriva utan att få betalt för det. Som nu.

Saknar Stockholm och har fortfarande inte hyrt ut min lägenhet. Kom igen nu folk. Ge mig en hyresgäst.

Är tak över huvudet något för dig?

Känner du någon som vill hyra min lägenhet mellan igår och 20 augusti? Lemme know. Den är fräsch, central och i 3900-kronorsklassen.

Det är 3900 kronor som jag inte vill betala för att inte bo i den.

Sommartävlingen: konstigt i frukt- och grönsaksväg. Del 1.

En väldigt rak, frysskadad banan blir....
















.... en ond, flygande figur med röda skor.

Guide: så här sargar du effektivt dina fötter

1. Du köper nya skor. De dödar lilltårna.
2. Du byter till ett par gamla skor för att avlasta dina stackars sargade lilltår.
3. Väl i de gamla skorna försöker du att balansera bort tyngdpunkten från lilltårna, eftersom de gör ont även i de gamla skorna.
4. Du balanserar så mycket att dina hälar fläks upp.
5. Nu har du blödande sår både från lilltårna och hälarna.
6. Du byter till flip flops. Du får ont över hela fotsulorna, eftersom flip flopsen är så tunna. Du får även sår mellan stor- och pektån.
7. Du går barfota. Du trampar på bajs. Med glassplitter i.

Voila!

(Jag har bara kommit till steg fem. Steg sex och sju är dock de absolut mest troliga följderna.)

Tack för samarbetet Fanny

Jag har kanske drabbats av PRS. Post radiorest syndrome. Allt känns tomt. Men jag har mycket att stå i så jag ignorerar den bara, min PRS. På söndag lämnar jag storstaden för V-town. Det ska faktiskt bli kul.

Fast tvärtom.

Min syster ringde. Hon är på Hultsfred. Gratis. Volonterar några timmar, klipper lite biljetter, stämplar lite och så, och så får hon hänga gratis resten av tiden. Just nu är jag avundsjuk på att hon ska se Zelmani och Laleh.

50 cent har jag redan sett en gång, och det var i ärlighetens namn helt värdelöst. Vi älskade 50 cent. Vi åkte bil upp till Stockholm. Vi var laddade. Och så ger han oss 50 minuter med värdelöst ljud och halvhjärtad insats. Men vi fick många magrutor för pengarna.

Några som ringde in till Christer i P3 satt och hängde i sitt tält. De hade döpt det till 5o tent.

"Det gäller att samarbeta med sig själv", sa Molly, eller Freaky Moe, som är hennes festival-alterego.

Så sant.

Tack till alla

Det här blir det sista klippet. Jag har suttit i tre dagar i radiosalen och jag känner att det är dags att komma ut bland folk igen. Det sista klippet är en hyllning till vår klass. Det är 2 minuter och 30 sekunder långt, och ni vill lyssna igenom hela, tro mig.

Tack för mig. Det har varit ett sant nöje.



Ja alltså nu fortsätter jag blogga som vanligt. Alla klipp kan ni hitta till höger under "Skoj med en radio". Jag kommer att kategorisera ytterligare när jag får kraft till det.

Det är fint att mina vänner ser efter mig

Det må verka som att jag hade koll. Men egentligen är det ett mirakel att allt jag spelade in faktiskt spelades in. Ett mirakel!

Untz untz

Jag har tidigare berättat att Anna-Lena var den sista jag fick med på mitt band. Och att det tog slut precis i början av intervjun. Det hade kunnat bli ett riktigt intressant samtal, det märker man. Både jag och Anna-Lena var skärpta. Såhär lät det i alla fall.

Tema: kärlek

Varsågoda att ta del av en diskussion på hög nivå. Vi har en Camilla, en Fanny och en fakir. Och den ständiga frågan: vem har du legat med i klassen?

"En applåd för Micael Sternklint!"

Det finns vissa människor som jag och Emmeli tycker om lite mer än er andra. En av dem är Micael Sternklint. Lyssna här på Emmelis hyllning. Det är nästan lite otäckt, vår beundran. Fanatiskt.

Terry gillar Horace

Som sagt, vi satt på tåget. Jag var full. Såhär fortsatte intervjun.

Jag fick nog

Vi satt på tunnelbanan. Jag intervjuade Terry. Bakom oss satt några tjejer. Jag var full. De pratade högt. Egentligen är jag snäll.