Det mest spännande som hänt mig idag är denna beundrarkommentar, även om jag redan vet att det är min kompis som skrivit den.

Fanny! vhordan gar de, man? Kan du godt huske meg? Jej kan ige forglöme dej, daeljilge kvinde. Du haer kidnappedt mit hjearta, må jej godt få de tilbae? savnar dej. Somer i nyhavn 4-ever. /carsten

Den påminner mig om det liv jag inte lever men skulle kunna leva. Ett liv i spänning, ett liv i farten. Men en karl i varje världsdel, i varje land! Överallt jag åker skulle jag lämna förtvivlade män bakom mig, ensamma med sin outtörstliga längtan till mig.

Likt Hans och Gretas kaksmulor, eller om det var vita stenar, skulle jag sprida dessa män efter mig.

Det skulle startas närverk, så att männen kan minnas mig kollektivt. Samla de bästa anekdoterna, tävla om vem som lärde känna mig bäst, slåss med knutna nävar och blödande knogar om min gunst. Förenade fiender, skulle de vara.

Själv skulle jag sitta hemma, på min plyschkudde, och uttråkat himla med ögonen och skrika "Pööööörcy!" (min butler) "Pörcy vad ska jag göra idag?" och Percy skulle ta fram en liten lista på spännande aktiviteter och läsa högt. "Båååååååring!" skulle jag skrika och Percy skulle förskräckt hoppa till på plats, och genast bege sig in på sitt arbetsrum och några minuter senare komma tillbaka med en ny lista. "Wales" skulle han säga. "Vi ska åka till Wales" Och jag skulle godta och sen skulle jag åka till Wales och gå på klubb.

Men föga liknar mitt liv denna beskrivelse. Föga! I helgas gick jag inte ens ut. Jag drack inte en droppe alkohol, jag åt inte ens kött med vinsås.

Vet ni vad jag har på mig nu? Jeans, tröja, mormorskofta och gummistövlar. Det stämmer, jag har gummistövlar på mig. För att det är praktiskt, inte för att det av någon anledning också tydligen är eller möjligen har varit en smula modernt.

Jag sitter vid mitt skrivbord, om en timme ska jag gå hem, och vet ni vad jag ska göra då? Jo, jag ska sätta mig på närmsta hallmöbel och försiktigt dra av mig gummistövlarna och ställa dem på skomattan, inte bara sådär mitt framför dörren så att nästa person som besöker mig i min ensamhet snubblar över dem.

Som om det skulle komma någon och besöka mig här ute i obygden, förresten.

Ja, och sen ska jag tvätta av resterna av de sminkprodukter jag kletat på mitt bleka ansikte och sen ska jag kanske till och med ta på mig en pyjamas. Därefter ska jag sova. Efter sex timmar ska jag vakna och kleta på lite sminkprodukter på mitt bleka ansikte, ta på mig gummistövlarna (ja, och kläder förstås) och sen bege mig tillbaka till jobbet.