
Min pappa fick för sig att springa Marathon. För att kunna säga att han sprungit Marathon. Han har inte tränat så mycket utan "vilat sig i form". Jag tänkte att han kanske skulle klara av ett varv, åtminstone, men den jäveln gick i mål. Efter fem timmar och en kvart. Mäktigt är ordet. Respekt, pappa.

Och igår kompfestade klassen i Tanto och på Chinateatern. Det var förstås väldigt festligt.
"Jag har aldrig sett Texas så lycklig", sa Bino.

Julia, Monica från h04-40 och Fakiren.

Emmeli och undertecknad.

Det här var ganska tidigt på kvällen och därför ser Stjärnan rätt nykter ut.
1 kommentar:
Jag var lycklig. Jag brukar bli det efter någon öl så där... Ölet i kombination med inget vatten och mycket sol gjorde dock att vätskebalansen inte var helt okej dagen efter. Det enda jag kunde göra var att stanna i ryggläge hela dagen, nästan i sköldpaddsställning faktiskt. Inte så roligt! Men man mår ju som man förtjänar och idag verkar det vara bättre...
Skicka en kommentar