Det är ett jävla hårt liv jag lever. Utgång vareviga dag. Kom nyss hem till min vän Josefin för fortsatt alkoholkonsumtion och möttes av grannosämja när den är som allra bäst. Vi tror att det är grannen under henne, som hon döpt till Raj Raj (på grund av hans förkärlek för den konsumtion som jag nu alltså ägnar mig åt), som ligger bakom.
Min pappa fick för sig att springa Marathon. För att kunna säga att han sprungit Marathon. Han har inte tränat så mycket utan "vilat sig i form". Jag tänkte att han kanske skulle klara av ett varv, åtminstone, men den jäveln gick i mål. Efter fem timmar och en kvart. Mäktigt är ordet. Respekt, pappa.
Och igår kompfestade klassen i Tanto och på Chinateatern. Det var förstås väldigt festligt.
"Jag har aldrig sett Texas så lycklig", sa Bino.
Julia, Monica från h04-40 och Fakiren.
Emmeli och undertecknad.
Det här var ganska tidigt på kvällen och därför ser Stjärnan rätt nykter ut.
09 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag var lycklig. Jag brukar bli det efter någon öl så där... Ölet i kombination med inget vatten och mycket sol gjorde dock att vätskebalansen inte var helt okej dagen efter. Det enda jag kunde göra var att stanna i ryggläge hela dagen, nästan i sköldpaddsställning faktiskt. Inte så roligt! Men man mår ju som man förtjänar och idag verkar det vara bättre...
Skicka en kommentar