Har man skaffat sig en blogg så ska man fan underhålla den, vårda den som ett barn, bry sig om den och älska den. Varje dag. Den behöver nya kloka inlägg flera gånger dagligen.
Det är sånt som jag vet bara, jag är ju inte omänsklig.
Därför skriver jag detta.
Innan jag skaffade bloggen var jag rädd. Tänk om jag inte tycker om den? Tänk om den blir ful och tråkig?
Alla sa till mig att: Nej Fanny, när den väl är där så kommer den liksom att kännas helt självklar, som om den alltid varit en del av ditt liv. Tro oss, vi vet.
De ba: det finns alltid kärlek över till din blogg, det är som en megastark kraft, det kommer från tiden då alla bodde i grottor och liksom BEHÖVDE de där beskyddande egenskaperna.
Och jag ba: men tänk om just min blogg blir extra störig och oälskbar?
De ba: Det kommer inte hända, vi lovar.
Och nu...känner jag att jag hade rätt. Jag gillar inte den så där jävla mycket. Men den är ju min blogg. Det är skittaskigt att inte ta hand om det man skapat.
Nu: drinkar, dans, droger och delirium.
DISCO!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag, å min sida, HATAR din blogg.
Ja, det är klart, man måste ju börja älska sin egen blogg innan någon annan kan göra det.
Eller, som jag också brukar säga: man blir aldrig bloggare i sin egen hemstad.
Jag älskar din blogg. Men jag känner som du. Om jag inte aktivt tänker på bloggjäveln så glömmer jag bort den. Och går det en dag så går det två. Men det är bra att klassen är involverad i processen, då kommer nån att hojta till när den misskötts för länge.
Och jag älskar din. Ska vi starta en klubb för inbördes bloggbeundran? Möte varje måndagmorgon.
Aldrig bloggare i sin egen hemstad.
GENIALT!
Jag hatar din blogg också, mli.
Skicka en kommentar