Jag gillar P3. Jag lyssnar bara på P3, tror inte ens att min radio kan få in andra kanaler.
Varje helg klockan 14 lyssnar jag helt ofrivilligt på ett program som riktar sig till tonåringar.
Det heter P3 Star.
Jag hatar P3 Star. På lördagarna är det Sanna "wöhöööööu" Bråding som håller i rodret, och jag lider. På söndagarna är det Anton Berg (godisen, ni vet) som pratar. Jag lider nästan ännu mer.
Jag lider för att jag ju är för gammal för att lyssna på P3 Star. Om jag vore femton skulle jag säkert uppskatta det. När jag lyssnar på P3 Star inser jag att jag, trots stora löften till mig själv, kommer att bli en mamma som "inte fattar nånting". Jag förstår inte dem, kidsen, och jag är 23.
Å, jag kommer att bli en sån pinsam mamma.
På något sätt tycks jag alltid vara hemma lördagar och söndagar mellan 14 och 16. Jag har inte missat ett enda program av P3 Star. Och jag kan inte för mitt liv, eller någon annans, förstå varför jag inte stänger av.
Varför, å Gud, varför???
Men eftersom jag inte orkar stänga av förtjänar jag P3 Star.
Förresten, vad heter pensionärernas motsvarighet till P3 Star?
- P3 Starr.
Ha ha ha!
Nu är jag glad igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hahaha, väldigt roligt. Jag blev också glad nu, tack!
Jag har också länge närt ett hat mot P3-star och Ketchup som ju var den tidigare varianten. Nu kan man ju dock ha det med gott samvete eftersom man kommit upp en bit över 20 år. Jag pallar verkligen inte det flåshurtiga tempot och ja, allt jobbigt. Tack för att du beskrev det!
alltså fanny, jag hade ingen aningom om ditt helt sinnessjukt roligt kackia sinnes för humor! först blåmärke bruce, och nu p3 starr! det är ju helt briljant.
I love you!
Skicka en kommentar